En del bakslag
Nu när plattan stod klar var det äntligen dags för bygget att ta fart på riktigt. Det var här allt skulle kännas lättare men så hände familjelivet oss mer påtagligt än vad som kanske räknas som normalt under just denna period. Vad nu än normalt räknas som(?!).
Det var så skönt att vi äntligen skulle få börja med uppbyggnaden efter att ha rivit i veckor och dragits med svart kolstubbsdamm på hela markplanet med en liten son som då kröp omkring och såg ut som en liten sotarpojke var eviga dag. Efter veckor med bilning av hela bottenplattan kunde det istället få ta fart. Så lätt blev det inte.
Samtidigt som allt detta hände gick jag från att varit gravid med Scott och råkat ut för en rejäl blödning med honom...läkarna ordinerade V I L A och vår rädsla för ett sent missfall var stor. Jag som jagade omkring på en snart 1 årig son som kröp omkring med faror i varje hörn (byggkaos) skulle jag vila...hallå(!!) var och när och hur?
(Till vår stora glädje gick jag tiden ut med vår minsting, han som kom till oss som skjuten ur en kanon...vår Scott!)
Så efter allt det där jagade jag alltså omkring på en ettåring som kutar omkring precis överallt till att köra stora barn till och från hockeyträningar, matcher och vänner....jag skötte läxläsning, matlagning, hushåll...ammade en fyramånaders med ljuvliga vaknätter....vi sov aldrig kändes det som och det var alltid folk som sprang omkring här hemma. Min man var mycket frustrerad över att "lämna" mig med allt detta medan han själv dagpendlade den här perioden och hade tillsammans med arbetstid och restid omkring 10-12 timmars frånvaro från familjen. Tack gode gud för mina föräldrar, min tvillingsyster Rebecca med familj och min lillebror Mikael ♥ Ni har varit en enorm hjälp många gånger!
Men ändå, här rasade jag flera gånger i veckan i perioder, fick gråta ut i kudden och bita ihop..träffa en, två och tre olika läkare som alla tre vill sjukskriva mig på momangen... Jag slets mellan familjen, drömmen om vårt drömhus och att få all logistik att gå ihop, jag hade gått in i väggen som det så tjusigt heter. Det tog tvärstopp och varenda liten oplanerad detalj fick bägaren att rinna över, det behövde inte ens vara en liten motgång. Hade jag inte planerat det då brast det helt enkelt.
Men skulle någon klara det här var det vi ❤❤❤👊 men fy så tungt det varit i perioder. Inget jag nånsin gör om.
Idag är jag tacksam för denna erfarenhet...vi projekterar och planerar mer realistiskt idag. En nödvändighet! Och min man arbetar på hemorten, tacksam att vi kan hjälpas åt med allt efter arbetstid numera.
Man ska inte klaga...jag vet det, vi har det bra trots allt men jag tror ändå att det är viktigt att du som läser min blogg får en verklig bild över hur vi som familj hade det en period för att nå våra drömmar om vårt drömhus.
Det är jättetufft emellanåt - men på andra sidan har det helt klart varit värt det!
Från mitt instakonto, följ mig gärna! (madelene.gyllner)
Här är jag och min fina familj - noll filter - en vanlig sommardag fylld av kvalitetstid och kärlek.
En helt vanlig familj ♥
Tack för att du läser min blogg!